Hemsöbor

Kära publik!

För två somrar sedan satt Lennart (pjäsens Karlsson) och jag och pratade om att det vore roligt att göra ett skärgårdsskådespel ute på Kastellet och fylla ön med kärringar och gubbar av gammalt hederligt svenskt fiskarmärke.

Idéerna växte, i vår vision såg vi logdans, fylla och rallarslagsmål. Dragspelstoner skulle det vara och romantik förstås och i köksfönstren skulle det stå gräddgula filbunkar fulla med döda flugor. Ju mer vi pratade, desto tydligare blev det att det var Hemsöborna av Strindberg vi talade om.

Entusiastiska letade vi reda på boken och började läsa högt för varandra. Men snart rann entusiasmen av oss och missmodet lägrade sig i bersån där vi satt. Boken var ju så bra, så rik, så överdådig! Detaljrikedomen tog andan ur oss, skildringen av de härliga skärgårdsfigurerna med sin värme och underfundighet tog knäcken på oss.

Detta verk kan vi inte peta i, stryka, ändra eller tillföra något sa vi, och beslöt lägga ner idén. Vi var rörande överens; dessutom har ju var och varannan svensk Siv Ruud och Allan Edwall på näthinnan.

Men en tid senare hittade vi Strindbergs egen pjäsversion av Hemsöborna och hoppet tändes på nytt! Pjäsen var inte bra! Och faktum är att Strindbergs egen pjäs känner få människor till, och fåtaliga äro uppsättningarna; vilket kan förklaras med att pjäsen saknar bokens friskhet.

Nu resonerade vi, finns ju anledning att göra ett nyff försök, med en egen historia, fast Karlsson och Madam Flood, Gusten, pastor Nordström och alla de andra härliga figurerna ska vara med!

Och så gjorde vi det. Resultatet kan ni se ikväll.

Möcke nöje!

Regissören